Hej Vänner.

hoppas ni inser att jag har bytt blogg till http://eilien.blogg.se :)

Idag är jag smått förvirrad. Men det var en bra dag.

Jag började med att vakna och åka till bup, och där fick jag först uttrycka mitt hat mot en tjej jag avskyr. Sen började jag måla massa gubbar som hade hängt sig, och kände mig ganska nöjd. Så fick jag veta att jag inte behöver ha min gammla fitt läkare utan får en ny. Så jag var ganska nöjd.

Sen åkte jag till Kicki och grejade lite och sen åkte jag hem o sov, jag vaknade nyss och ringde Sara och sa att hon fått ett sommarjobb! Sjukhus is the shit.

Lyssnar på Easy Lover med Phil Collins. Men jag vart bara mera deprimerad va det -.-

Var hos min psykolog idag, det gick ganska bra, men jag har fortfarande inte fått någon läkartid och min sömn medicin är slut (Y).

Anyhow, jag håller på att komma ur min fas där jag är så jävla irriterad på människor som de bara går. Kanske för att jag stängde av kommentarfunktionen på min bilddagbok, så slutade jag störa mig på idioter. Det har varit lungt och skönt i en vecka nu.

Jag nördar vidare på min lvl 54 Draenei warrior på wow nu. GE MIG EN VODKA OCH LITE KAMRATSKAP FÖR HELVETE. Jag ska röka. Hejpa

Jag såg en skalbagge nu när jag var nere och rökte. Och det fick mig att tänka på onsdagen. I onsdags brast allting, samma dag som jag inte skurit mig på ett halvår. Jag gick ut och satt mig, och kännde att det fanns fan ingen mening med livet. Jag ringde mamma och sa:

E: - Mamma, vem fan försöker ni lura?

M: - Vad menar du?

E: - Ja men alla säger "bry dig inte om vad folk säger om dina armar, bry dig inte, blablabla" men det är inte så jävla lätt!
M: - Näe..

E: - Jag är så jävla less på folk, så fort jag ser en männsika blir jag irriterad. ALLA ÄR SÅ IN I HELVETE JÄVLA DUMMA I HUVUDET! Alla ljuger, säger man till en fet männsika att de är tjocka som fan, så säger deras vänner: Lyssna inte på det, du är inte fet. VAFAN VEM FÖRSÖKER DE LURA? Hon är asfet och det vet hon själv, kan alla bara SLUTA LJUGA?

Sen la vi på, jag gick in och grät och grät, men till slut när jag lugnat ner mig, la jag mig i sängen, och helt plötsligt var det spindlar överallt, rödbruda, stora äckliga spindlar som kröp övervarandra mot mig, från alla hörn i rummet. Sen tittade jag på mina händer, så satt en spindel på min tumme, och jag skrek rätt ut. Rickard vart också rädd och försökte lugna ner mig, men jag såg bara dessa jävla äckliga spindlar överallt. Jag ringde mamma mitt i allt ihopa, men det minns jag inte. Och till alla som tror att jag hade tagit droger innan, kan jag medela att jag inte tagit någonting.

Jag har aldrig varit så fucking jävla rädd i hela mitt liv. Vissa tror nog att jag ljuger och vill ha uppmärksamhet. Tro det ni. Men Agnus, jag vet att du förstår, och Sara och Dännis med. Jag älskar er tjejer, för ni förstår mig som ingen annan, lämna mig aldrig. Jag saknar er <3

"Jag är tom nu.

Min kropp är ingenting.

Jag finns inte, inte just nu.

Jag är ingenting.

Min kropp är blandad,

med luften.

Så stilla.

Inte ens en vindfläkt.

För jag orkar inte röra mig."

© Jag skriver alltid när jag mår dåligt.

"Jag är varm.

Men iskall innuti.

Har mitt hjärta slutat slå?

Kanske, för jag känner ingenting.

Ett bråk på min pulsåder,

är du.

Så nära att brista.

Och brister du så går jag sönder.

Du måste överleva,

för att jag ska kunna överleva.

Du har för stor del av mitt liv,

jag kan inte andas med dig,

men inte heller leva utan dig.

Du håller mig levande.

Och jag hatar det."

©

"Jag formar ord i mina tankar.
Allting förknippas med död.
En sekunds tänkande, en millimeter och sedan ett sista andetag.
Mina tankar förgiftas av tanken på mitt sista andetag.
Mitt slutgiltliga andetag ligger en millimerter hud bort.
Det skrämmer mig egentligen, men jag har romantiserat det till någonting vackert.
Orden i mitt huvud sköljer över mig, men renar mig inte.
Jag är förgiftad, jag har alltid varit förgiftad och jag vet inte hur länge till jag kommer vara det.
Så länge orden smittat mitt sinne, kan jag inte fly från dem.
Jag har insett att jag inte kan fly från mig själv, men jag försöker ändå.
För jag föraktar verkligheten."